mybrandmedia

..Men aldrig få någon uppskattning!

Tror det är ganska många som faktiskt känner så, till och från. Oavsett om det är jobb, sport eller relationer i stort.

Så har jag känt de senaste åren,när det gäller handbollen.

När jag var yngre och spelade med tjejerna i samma ålder då var det en helt annan visa, kanske för att man var liten och inte hade tid eller kunskapen till att reflektera kring sådana saker. Det fanns andra saker som var viktigare och mer intressanta.

Men att få beröm för att man gör något bra kan man väl aldrig bli för gammal för? Eller?

Det skadar inte att få höra ett gott ord ibland, att få en klapp på axeln. För det är tufft att slita i det tysta, att aldrig få en uns av beröm, ett erkännande. Det får en att tappa motivationen, för det spelar ingen roll om man gör sin bästa match någonsin..det är ändå ingen som märker det.

Att tappa motivationen är inte fullt så illa som att tappa självförtroendet, och det är just det man gör efter ett tag. Man slutar tro på sig själv och hamnar in en svacka.

Att vara bra i försvar betyder inte lika mycket som att göra ett mål. En försvarare blir aldrig "matchens lirare" ,det blir den spelaren som gjort mest mål. Oavsett om den här personen gör ett bra jobb bakåt. Kvantitet betyder mer än kvalitet.

Det mest absurda jag någonsin hört var att jag kallades för "diva"(!) detta var inte alls längesen.

Detta för att jag inte sprang tillräckligt på plan(!), jag gjorde inte ordentliga satsningar och det såg ut som att jag bara lunkade.

Det såg riktigt illa ut, vilket är förståeligt.

Sanningen i det hela var, att jag hade urusel kondition. Jag tränade inte regelbundet men fick ändå väldigt mycket speltid. Vilket inte var mitt beslut,det var tränarens.

Det är tråkigt att få höra sådana kommentarer, speciellt när dem inte stämmer. Men Efter ett tag stänger man av och slutar bry sig. Som man bör göra med andra saker i livet också.