mybrandmedia

För den som inte vet så genomgick jag en knäoperation för ungefär 2 veckor sedan, det är en skada som jag förmodligen gått med i över 1 år utan att göra något åt det. Till en början kändes det inte alls mycket men ju tyngre träningen blev dessto större påfrestning på knät. Tillslut blev det nödvändigt med operation då jag bestämde mig för att satsa på handbollen och byta klubb.

Efter klubbytet fick jag köra en stenhård försäsongsträning som jag skötte otroligt bra,missade inte en enda träning(!) vilket är riktigt bra för att vara mig. Det om något betyder att jag verkligen ville satsa.
Det blev en otrolig egoboost för mig, att klara av träna helt själv hela sommaren även när jag var i Bosnien i en hel månad. Jag bevisade för mig själv att jag kunde vara disciplinerad och göra det som behövdes för att ta mig till mitt mål- vilket var A L L S V E N S K A N.

Den hårda träningen skulle visa sig vara väldigt bra och effektiv,fick muskler på nolltid och kände mig starkare än någonsin.Bättre upphopp, hårdare skott och framförallt självförtroendet. Att våga göra min spelare, speciellt nu när jag visste hur bra min fysiska status var. Det här skulle bli min säsong,det var jag helt övertygad om!
Ända tills mitt knä sa ifrån, jag hade konstant smärta, 24/7. Sjukgymnasten sa i princip direkt att det var operation som gällde och samma svar skulle jag sedan få av min läkare. 
När min läkare sedan tagit det slutgiltiga beslutet om operation gick allt riktigt fort,inom några dagar låg jag hemma, opererad, med knät i högläge och kryckorna brevid sängen.
Jag hann inte riktigt förstå vad jag hade gett mig in på förens jag låg där hemma med en massa värktabletter och ett riktigt svullet och orörligt knä.

Nu,två veckor senare kan jag gå utan kryckor och behöver knappt stödja mig. Dock vet jag att jag har långt kvar till den fysiska statusen som jag befann mig i innan, men nu är jag påväg tillbaka och det känns riktigt bra.

/Melisa