mybrandmedia

Nästa vecka är det dags,min tur att fylla 25 hela år. Och -JA åldersnojjan finns där i allra högsta grad.

Nu känns det verkligen som att man börjar bli vuxen,även fast man ibland inte vill det.

Det är många olika tankar som rör sig i huvudet, framförallt funderar man på vad man har gjort dem senaste åren efter studenten. Vad man hunnit med,vilka erfarenheter man har med sig i bagaget. Både bra och mindre bra, vissa riktigt lyckade och andra misslyckade. Men jag vill tro att man bara blir starkare av dem "svarta hålen" man tar sig igenom.

Åren efter studenten och fram tills nu har varit väldigt stormiga i mitt liv, jag har förlorat en av dem viktigaste personerna i mitt liv, fått veta saker om mig själv och min bakgrund som jag aldrig tidigare vetat, varit med om riktigt jobbiga och dramatiska saker. Saker och händelser som varit väldigt tuffa och som än idag snurrar runt i min skalle.

Om inte alla dessa saker inträffat hade jag inte varit den jag är idag så egentligen är jag tacksam. Genom alla dessa perioder har man inte bara hittat sig själv utan man har även insett vilka personer i ens liv som varit genuina och pålitliga.

En period var jag,som många andra i dag,väldigt rädd för att vara ensam. För att inte vara en del i gänget, att  inte vara med i kompiskretsen. Dock insåg jag senare att vad jag behövde var några få människor som var genuina,ärliga som inte strävade efter att vara någon dem inte var. Som inte körde ett spel för galleriet, utan människor som var sig själva och som jag hade något gemensamt med.Men var skulle jag hitta dessa människor? Helt oväntat- på universitetet!

Här står jag idag, med massa högskolepoäng,tre utbildningar, massa erfarenheter rikare, underbara vänner som stöttar och ger en råd och framförallt en helt underbar familj!

Så vem bryr sig egentligen om att jag fyller 25, jag känner mig ändå yngre i sinnet :)