What doesn´t kill you,will only make you stronger
Har glömt bort att ge en uppdatering efter besöket hos min kära sjukgymnast i torsdag. Tyvärr blev det inte så bra som vi hade hoppats på veckan innan men jag svävade på moln efter det besöket-men nu var det dags att komma ner på jorden igen.
Tydligen är knät fortfarande väldigt svullet,vilket inte är så konstigt. Förra veckan trodde vi att jag skulle kunna löpa lite smått den här veckan men p.g.a. att svullnaden fortfarande är så pass stor så får det vänta.
Den enda trösten är att jag nu får gå för fullt på styrketräningen, även fast jag måste börja om från början med vikterna.
Det är många som frågar mig : -"när kommer du tillbaka då?" varpå jag alltid svarar : -"snart!"
Det är det enda svaret jag har just nu,det är inte så att jag undanhåller någon information men när svullnaden fortfarande finns där kan sjukgymnasten inte ens ge mig en fingervisning om när jag kan vara tillbaka. Allt beror på hur snabbt min kropp kan få bort vätskan och svullnaden, det kan ta en vecka men det kan också ta en månad till.
Ovissheten är stor, men det går framåt och det ser fint ut. Jag kan köra min styrketräning utan att knät svullnar upp och blir värre och det är det viktigaste i nuläget. Det sista jag vill är att komma tillbaka för fort och åka på ett bakslag.
Det jobbigaste att höra just nu är människor som tycker att det är så konstigt att det tar så lång tid, känns som att de flesta tror att man maskar. Finns människor som förklarar att dem kommit tillbaka på bara några veckor. Det var något jag faktiskt pratade med Magnus om också, han förstod min irritation men förklarade på ett bra och enkelt sätt att det handlar om människor som är okunniga och inte riktigt vet hur rehabilitering efter en sådan operation går till. Samma skada kan ta olika hårt beroende på hur kroppen klarar av det, alltså är det olika från person till person. Men det tycks inte alla förstå. Jag ska inte behöva förtydliga att det också beror på exakt vad man har gjort inne i knät.
Ingen mer än jag vill komma tillbaka så fort som möjligt, men det gäller att skynda långsamt. Tyvärr går det inte snabbare än såhär. Jag får helt enkelt acceptera det och göra det bästa av situationen.
//MELISA
Tydligen är knät fortfarande väldigt svullet,vilket inte är så konstigt. Förra veckan trodde vi att jag skulle kunna löpa lite smått den här veckan men p.g.a. att svullnaden fortfarande är så pass stor så får det vänta.
Den enda trösten är att jag nu får gå för fullt på styrketräningen, även fast jag måste börja om från början med vikterna.
Det är många som frågar mig : -"när kommer du tillbaka då?" varpå jag alltid svarar : -"snart!"
Det är det enda svaret jag har just nu,det är inte så att jag undanhåller någon information men när svullnaden fortfarande finns där kan sjukgymnasten inte ens ge mig en fingervisning om när jag kan vara tillbaka. Allt beror på hur snabbt min kropp kan få bort vätskan och svullnaden, det kan ta en vecka men det kan också ta en månad till.
Ovissheten är stor, men det går framåt och det ser fint ut. Jag kan köra min styrketräning utan att knät svullnar upp och blir värre och det är det viktigaste i nuläget. Det sista jag vill är att komma tillbaka för fort och åka på ett bakslag.
Det jobbigaste att höra just nu är människor som tycker att det är så konstigt att det tar så lång tid, känns som att de flesta tror att man maskar. Finns människor som förklarar att dem kommit tillbaka på bara några veckor. Det var något jag faktiskt pratade med Magnus om också, han förstod min irritation men förklarade på ett bra och enkelt sätt att det handlar om människor som är okunniga och inte riktigt vet hur rehabilitering efter en sådan operation går till. Samma skada kan ta olika hårt beroende på hur kroppen klarar av det, alltså är det olika från person till person. Men det tycks inte alla förstå. Jag ska inte behöva förtydliga att det också beror på exakt vad man har gjort inne i knät.
Ingen mer än jag vill komma tillbaka så fort som möjligt, men det gäller att skynda långsamt. Tyvärr går det inte snabbare än såhär. Jag får helt enkelt acceptera det och göra det bästa av situationen.
//MELISA
Kommentarer
Trackback
